Dagen började bra - sen blev den dålig och jag grät många tårar - sen kom Anna hem till mig och allt blev bra - men sen vände det igen och blev tio gånger värre än det som hände i morse och jag grät många många tårar - men nu mår jag bra och jag bara ber att denna dag ska hålla sig så här bra. Inget mer ska hända! Amen

Denna vecka har varit rent av galen. Körkort - vildmarkstur - studenfirande i Uppsala - födelsedag. Men veckan har varit mycket bra. Träffade trevliga personer igår och känslan att jag inte tar studenten i år börjar växa lite smått. Det känns knäppt att se sin egen årskull ta studenten... men jag får ta studenten nästa år istället :)

PussochKram

Jag har lite ångest för imorgon

Och lite mer ångest för i övermorgon

Mötte upp Linda och Lydia på marieberg i morse. Vi åkte in till stan och tog en kaffe på Java och sen åkte vi iväg till köpcentret igen for some shopping. Det blev också en glass i solskenet. En mycket trevlig förmiddag :)

Ikväll blir det hockey. Sverige och Finland kör final i vm. Får hålla tummarna på att de får guuuuld.

Kul att ha en dubbelgångare!

Det är sjukt mycket saker kvar att göra innan sommarlovet börjar:

- Nationella i Matte B

- Uppsats om renässansen på 6 sidor

- Spanska prov

- Nationella i Franska

- Vildmarksturen

- Körkort

- Hitta boende i Norge

Det finns säkert en massa mer saker som jag inte ens orkar tänka på. Vill helst bara bli av med allt och tagga inför Norge. Inte långt kvar nu! Och snart har jag också körkort (om jag bara orkar traggla teori)!!

Är du villig att lägga ditt liv i Guds händer? Är du villig att släppa allt du har för att följa honom?

Den här berättelsen om den berömda mannen som kunde gå på lina över Niagarafallet återkommer till mig hela tiden. Han kunde gå över med förbundna ögon, gå på styltor över, laga och äta mat medan han gick över till andra sidan och till och med köra en skottkärra fylld med potatis. Det var otroligt många människor som var där för att skåda denna fantastiska man. Även kungen i landet kom dit för att titta. En dag, då kungen var där för att se alla nummer, frågade han kungen: "Tror ni att jag kan köra över skottkärran med en människa i?" och kungen svarade "Självklart!". "Då får jag be kungen att hoppa i kärran", sade lindansaren. Men kungen vågade inte, och inte någon annan i publiken vågade. Ingen var beredd att lägga sitt liv i lindansarens händer, förutom hans mamma som han glatt körde fram och tillbaka.

Precis så är det med den tro vi måste ha för att våga ge våra liv till Gud. Vågar vi hoppa i skottkärran? Vågar vi lita på Gud till 100 procent?